onsdag 1 februari 2012

iLäsning och iLyssning

Jag skriver det här på en älskad Mac Book Air som jag köpte USA för ca tre år sedan. Nyss kollade jag temperaturen ute, inte genom att öppna fönstret, utan på min iPhone. Jag är ingen Apple fanatiker, jag har mest använt PCs med Microsoft på länge men sedan dessa två inköp  måste jag ju tillstå att det är svårt att gå tillbaka till vad som känns fult, klumpigt och gammalmodigt. Att det är möjligt att jobba, skriva, lyssna på all min musik, titta på TV-serier, prata i telefon, spela spel, ta foton, spela in barnens luciatåg, videochatta, läsa tidningar, betala räkningar, läsa mail och säkert snart koka ett ägg med dessa två apparater gör det hela ju inte lättare att bryta.

Apple är ett fascinerande företag och och the story of Steve Jobs är som ett grekiskt drama: adoptionen, avhoppet från elituniversitetet, garagetiden, den första PC-revolutionen, utsparkandet från företaget och så hans fantastiska återkomst. Men han hade ju tydligen välkända dåliga sidor som raseriutbrott, lynnighet, svek, svårighet at ge andra credit och kanske en brist på socialt ansvarstagande. Vi kommer inte att minnas Steve Jobs för samma saker som vi kommer att minnas Bill Gates för.

När man tänker på Apple tänker man på slick design och fantastisk teknologi. Jag tänker att hippa designers, kreativa markandsförare och ubersmarta nerdar jobbar där. Men de måste ju också  producera alla dessa oumbärliga prylar.

Just nu går en mycket läsvärd artikelserie i New York Times (man får läsa 20 artiklar gratis i månaden innan betalväggen tar vid, i denna serie har 2 artiklar hittills publicerats), iEconomi, som handlar om produktionen av Apples produkter. Det är ju ingen nyhet att de är made in China och i USA är det givetvis en stor fråga att Apple bara har drygt 40 000 anställda i hemlandet men att ca 700 000 personer jobbar hos underleverantörer i Kina.

Vi kan ju strunta i om jobben finns i USA eller Kina, de behöver ju jobb där också, eller hur? Men givetvis är inte arbetsvillkoren lika. Arbetskraften är inte bara billigare den är också "flexiblare" vilket betyder att arbetarna bor i baracker vid jobbet och att många av dem är barn. På FoxConn jobbar 230 000 männsiskor på samma fabrik! Det är nästan lika många människor som det bor i Malmö. De jobbar 12 timmar om dagen, sex dagar i veckan. När de inte jobbar hela nättern igenom för att Jobs ändrat sig och vill ha glaslock istället för plastlock på iPhonen sex veckor innan lansering. Den kapaciteten, eller om man så vill nivån av slaveri,  finns givetvis inte i västvärlden.

Det går inte att undvika att bli lätt illmående när man tänker på att de västvärldsungdomar som köar nätterna igenom för ett iPhonesläpp orsakar att ungdomar på andra sidan världen jobbar dygnet runt för en lön som väl motsvarar vad de förstnämda gör åt på Starbucks. Alla är uppe på nätterna för Apple!


Det här är givetvis inte unikt för Apple, det mesta av den junk vi har hemma produceras kanske på detta sätt, för att inte tala om vad vi har på oss. En t-shirt för 99.90 hos HM kan inte ha täckt en så hög lön till den som sydde den. Men Apple är ett företag som människor beundrar i en utsträckning som få andra företag kan skryta med, deras produkter är också väldigt dyra. Idag gör Apple en vinst på 400 000 dollar per anställd. Det är mer än Exxon, Google eller Goldman Sachs.

Artikel 1 How the US Lost out on iPhone Work

Artikel 2 In China Human Costs are built into an iPad

Förutom artikelserien ska ni lysna på ett utmärkt avsnitt av This Amerian Life, Mr Daisy and the Apple Factory.  En performanceartist berättar om sin undersökande journalistik på FoxConn, det är ett litet speciellt reportage för han är inte journalist, och han berättar inför publik, men det är mycket bra, underhållande och skrämmande. Lyssna!

Finns även att hitta på iTunes förstås...

Inga kommentarer: