Dagens Dikt

Klockan är halv elva och jag svettas vid mitt öppna fönster. Det är en sådan hetta som jag inbillar mig utlöser sinnessjudom, våldsbrott och totalt ansvarslöst beteende. Jag tror extra många människor dör och föds i natt. Kaprifoldoften är tung som en 80-talsparfym. Jag ligger på sängen och youtubar poesi.


HAVING A COKE WITH YOU
is even more fun than going to San Sebastian, Irún, Hendaye, Biarritz, Bayonne
or being sick to my stomach on the Travesera de Gracia in Barcelona
partly because in your orange shirt you look like a better happier St. Sebastian
partly because of my love for you, partly because of your love for yoghurt
partly because of the fluoresent orange tulips around the birches
partly because of the secrecy our smiles take on before people and statuary
it is hard to believe when I’m with you that there can be anything as still
as solemn as unpleasantly definitive as statuary when right in front of it
in the warm New York 4 o’clock light we are drifting back and forth
between each other like a tree breathing through its spectacles

and the portrait show seems to have no faces in it at all, just paint
you suddenly wonder why in the world anyone ever did them

I look

at you and I would rather look at you than all the portraits in the world
except possibly for the Polish Rider occasionally and anyway it’s in the Frick
which thank heavens you haven’t gone to yet so we can go together the first time
and the fact that you move so beautifully more or less takes care of Futurism
just as at home I never think of the Nude Descending a Staircase or
at a rehearsal a single drawing of Leonardo or Michelangelo that used to wow me
and what good does all the research of the Impressionists do them
when they never got the right person to stand near the tree when the sun sank
or for that matter Marino Marini when he didn’t pick the rider as carefully
as the horse

it seems they were all cheated of some marvellous experience

which is not going to go wasted on me which is why I am telling you about it


UppdateringÖ Nu har jag börjat google Dorothy Parker och kan inte sluta. OemotsåndligaWomen: A hate song t ex, eller Afternoon.

"That's Michael Caine"

Nu har jag sett det här tre gånger nu och jag skrattar högt varje gång. Kan inte riktigt förklara varför.

Heja Sverige

Här på Charlie's view firar vi nationaldagen med en blid på det svenskaste vi vet:

en äkta märkessköld. Har ni sett så fint! Äntligen för jag vårt stolta kulturarv av uppsättande i pojkrummet av metallmärken vidare. Sonens har svenska simmärken och franska skidmärken och judomedaljer. Bl a från senaste tävlingen där han kom på delade tredjeplats i en kvartett. Han fick medalj ändå, vilket kändes mycket svenskt.

Dotterns är än så länge mer modest. Får nog leta reda på några gamla brutna gevär och amnestypins att ge henne. Eller vad jag nu kan ha i gömmorna, det var ju ett tag sedan jag bar pins.

Färutom märkesskäld samlade jag på sådana där maskinbroderade tygmärken från Stolien och Zermatt som man sydde fast på anoraken och ryggsäcken.. Tror jag ska införa det också.

Naturen

Jag ligger i min säng med fönstren vidöppna och njuer av åskvädret. Det mullar i fjärran och blixtar lyser upp den ännu inte helt mörka himlen. Temperaturen går sakta från fuktmättad ljummen till kvällssval. Jag älskar åskväder, älskar att låtsas at jag är i naturens våld på ett sätt som man nog bara kan göra om man vuxit upp på granitberget där det värsta naturen någonsin ställde till med var en nerblåst tall över en elledning. Slipper man uppleva verkliga naturkatastrofer är det kittlande när naturen morrar och visar tänderna.

I eftermiddags gck jag en runda i skogen med sonen och hunden. Skogen! Den börjar se ut som befann vi  oss i en James Cameron-film. Man väntar sig att träden ska börja tala och murgrönan förflytta sig själv. Grönskan är överväldigande, bedövande. Det slingrar och gror, gamla stenmurar är täckta av krypväxter och träden böjer sig djupt ner över stigen. Brännässlorna är axelhöga, taggbuskar river och fastnar i hår och tröjärmar. Vi måste böja os ner för at inte klibba fast i långa trådar som sträcker sig efter oss. Efter nattens regn och i väntan på kvällens åskväder var luften tung och varm, genom att bara kisa lite kunde vi i tanken förflytta oss till Amazonas. Vi smög och låtsades skjuta pilbåge, hunden blev en varg och jag försökte berätta om Fantomen som jag insåg att sonen aldrig hört talas om. Skogen som jag så ofta här gnällt på för att den inte alls ser ut som min barndoms snötyngda granskog med mossbelupna flyttblock och stenrösen som vittnar om övergivna torparstugor. Ingen undervegetation alls förutom blåbärsris och man såg långt mellan stammarna. Här finns knappt ett barrträd, inga lingon eller kantareller men en snårig lövrik växtlighet som är så luxuriös att det är omöjligt att gå där ingen människa eller djur gått tidigare.

Nu kom regnet. I vår trädgård finns en sådan där ful liten bassäng som barn badar i, fyra, fem meter i omkrets tack och lov i träställning, inte enbart ljusblå plast. Fast den stör ändå mitt estetiska sinne. Men nu, när jag inte ser den låter regndropparna på poolytan precis som hade vi en damm i trädgården. Himlen har mörknat, jag ligger ovanpå den ännu bäddade sängen utan att tända och lyssnar på regnet. Blixtarna synns bättre nu, de lyser upp hela horizonten. Blundar jag kan jag låtsas att mina fönster är en grottöppning och min duxmadrass en bisonfäll, Att få lyssna på regnet från ett torrt natthärbärge, det önskar jag alla mina medmänniskor i natt.

“But it’s cold"

Francesca Comencini, a mother of three, said, “I don’t know what the situation is in America, but here women are doing everything. This problem, which is really the problem of modern times, is not solved anywhere." 


“Well, Scandinavia,” Cristina said. “But it’s cold.”


fårn Berlusconiartikeln jag nämnde nedan.

Dysfunktionell Socialistisk Kataklysm

För någon vecka sedan hörde jag en humorist hävda att tittarsiffrorna sköt i höjden så fort DSK nämndes på TV. Så TV-tablån innehåller nu: DSK's Anatomy, DSK Crime Scene Investigation, True DSK, Cold DSK...

Och det är sant att under ett par veckor kändes det som om 90% av sändningstiden i både radio och TV handade om förre IMF-chefen eller metadiskussioner runt polisarbete, juridiska system, mediebevakning, sexbrott, sexism, makt och kanske framförallt de många skillnaderna i hur allt detta sker, behandlas och diskuteras i USA och i Frankrike.

Nu har det gått någon vekca till och man kan ju undra vad som blir kvar när dammet lagt sig.

Direkt efter händelsen gjorde hela diskussionen mig irriterad . En anledning var delvis besvikelse, jag trodde DSK var en relativt bra kandidat till presidentposten (han är lite av Frankrikes Kjell Olov Feldt, en erfaren socialist i högerdelen av partiet, gift med en känd skrivande kvinna. Likheterna stannar nog där är det väl bäst att tillägga) och irritation över att de gamla klyschorna om fransmäns sexism och machism coh USA's puritanism nu skulle få nytt bränsle på båda sidorna om Atlanten. Och i Sverige förstås.

För jag blir irriterad när svenskar slänger ut sig att fransmän är macho och ojämlika. Delvis är det nog en ryggmärgsreaktion, en sådan som man kan ha om sin familj; själv får man gnälla på brorsan men om någon annan vågar säga något negativt, då... Delvis för att jag inte upplever min vardag som ojämlik och jag tycker att en del omdömen bygger på missförstånd och okunnighet.

Jag tycker franska feminister generellt sätt hörs rätt bra i debatten även om de ibland driver andra frågor än de svenska. De tycker subventionerade dagis som ger kvinnor möjlighet att jobba är viktigare än lång föräldraledighet som de tycker stänger ute kvinnor från arbetsmarknaden. De är för burkaförbud och även slöjförbud på offentliganställda och i skolor med bla argumentet att skola och samhälle bör vara en frizon för kvinnor som behöver stöd att bryta med partriarkala kulturer. Hushållsarbete diskuteras förstås men de priviligerade som för diskussionen löser det nog ofta med städhjälp och barnflicka. Lika lön för lika arbete är en het fråga. I regeringen har suttit, inte många men dock, flera kvinnor från etniska minoriteter och tunga ministerposter har innehatts av kvinnor de senaste åren (Lagarde och MAM t ex som lyckades avgå pga korruptionsskandal som en hel karl.)

Men helt osant är det förstås inte.

När, som någon träffande sa på radion, de stora tenorerna, reagerade med ryggmärgen och slöt upp runt sin olycksbroder så känndes den politiska sfären väldigt unken. Alla dessa ikoniska vänstermän med BHL och Jaques Lang i spetsen som kräkte ur sig kvinnoförakt. Ungefär samma visa som vid Polanskiaffären. Då var de artisterna, författarna och cineasterna som gapade om moralpanik. Nu de socialistiska pamparna. Alla dessa vänstermän som verkar tro att broderskap ska tas bokstavligt, och jämlikhet helst ska glömmas bort. Så bedrövligt! Till viss mån kan jag förstå att man i affekt slår i från sig, vem vill ha en kompis som är våldsverkare? Men även om han är oskyldig till våldtäkten, vi vet ju faktiskt inte vad som hände, så verkar det ju stå utom allt tvivel att DSKs sätt att leva inte är kompatibelt med att vara statschef.

Privatlivets helgd? Pyttsan, om det är som det nu verkar att både kvinnliga kollegor och journalister inte ville vara ensamma i ett rum med honom kan man inte längre säga att det är privatliv. Då kan han ju faktiskt inte utöva sin funktion korrekt.

Jag har lyssnat och läst en hel del amerikanska reaktioner och det är ju rätt jobbigt. Amerikanska feminister verkar tycka synd om oss i Europa som ligger åratal bakom deras egen jämställdhet i samhället.  Det känns ju lite magstarkt, men caset Italien stärker ju inte direkt vår position. Inget gör väl oss Europeer så upprörda som att inte känna oss överlägsna amerikaner! Man kan tycka att amerikanerna är löjliga med sina extrema sexual harrassment-lagar och oskrivna regler, men det verkar ju fungera. För om en sak verkar alla överens, polisen i Frankrike hade aldrig stormat ombord på ett flygplan för att hämta ut en prominent internationell person för att en hotellstäderska anmält en våldtäkt.

Så blir det någon förändring? Jag vet inte, men åtminstone har debatten svängt de senaste veckorna från att enbart handla om "stackars" DSK till att handla om hur män med makt behandlar kvinnliga kollegor. Hårresande historier läcker från parlamentet där flera kvinnliga parlamentariker berättar om dagliga sliskiga kommentarer och påstötningar. Och folk blir upprörda. Jag tror också det är en generationsfråga, jag jobbar på en väldigt ung men väldigt mansdominerad arbetsplats och bland 30-åriga män verkar inte DSK och hans livsstil ha något större stöd.

Om ni vill läsa mer om Rubygate i Italien kan jag rekommendera denna, rätt deprimerande,  text. 

What's with

det där med mobiltelefoner och barn i Sverige? Alexandra skriver att var femte barn i Sverige (antar jag) mellan 5 och 9 har en egen telefon. 5-åringar! Vad gör de med telefonerna, spelar angry birds? Och varför då en telefon? Sitter föräldrarna och ringer till barnen på dagis? "Hej tjejen, tänk på att äta upp din banan, nu ska jag in på ett möte, hej"

Jag fattar inte, och visst är det ett svenskt fenomen? Min son är tio och ingen kompis har telefon, inte vad vi vet iallafall eftersom det är helt otänkbart att man skulle ta med något sådant till skolan. Man får i princip inte ta med något alls förutom möjligtvis stenkulor och pingisracket (hej 50-tal). Likadant var det i USA. Sonen lånar en gammal telefon av oss med ett betalkort i när han åker buss ensam, men han hör aldrig när man ringer och jag tror knappt han använt den så det är rätt poänglöst.

Om det nu är så, att fler och yngre barn har en egen mobil i Sverige än i andra länder undrar jag varför. Har Sverige relativt sätt smartare marknadsförare? Mindre mediebevakning och opinion angående eventuella cancerrisker? Föräldar som inte kan säga nej? Föräldar med större kontrollbehov? Skolor med färre regler? Större teknikvänlighet? Mer grupptryck på skolgården?

Jag tror inte barn nödvändigtvis är mer bortskämda i Sverige (jo, det kanske jag tror men jag har inga belägg, det blir ju bara anekdotisk bevisföring) men normerna verkar helt annorlunda.

Nu tänkte jag skriva någonting elakt om det ologiska i att man man kan bli utskälld som barnmisshandande om man inte ammar sitt barn tills han är blöjfri men ingen tvekar att sätta en mobil intill örat på ungen på pottan. Och att det är en dödssynd att ge sitt barn köpt vatten ur en plastflaska men ingen funderar över hur mycket rent vatten det går åt till att tillverka barnets telefon. Men vem är jag att kasta första stenen, i det här huset finns en väldans massa onödigt och det är lite si och så med klimattänkandet. Man tänker gärna på klimatet när det liksom passar ens eget konsumtionsmönster.

Men jag tror på en backlash snart när cancerlarmen blir högljuddare och psykologerna får lite större material att utröna vad det gör med unga männsikor att 24/7 ha mamma ett knapptryck bort.

Frukost i det gröna

Tredje dagen ledigt i rad, och nu har jag varvat ner. När veckorna är överfulla är tvådagarshelgerna lite för korta, eller kanske för fyllda med andra måsten, för att vara riktigt avkopplande. Vi hade tänkt åka bort en sväng denna vackra långhelg som alla andra men av olika anledningar blev det inte så och det var nog lika bra. I torsdags övade vi oss i den svåra konsten att inte göra någonting alls. Framåt eftermiddagen hade allas pulsar gått ner och på ett naturligt sätt sökte vi upp varsit hörn av huset. Ingen TV, ingen dator, inget spel, ingen telefon. En bok, en tidning, eller bara stirrandes i taket. Dottern gick och la sig i sängen, under täcket. "Är du trött?", "Nej jag bara ligger och liksom tänker". Jag lyckades avhålla mig från att fråga om på vad.

En av de bästa sakerna med familjelivet, att vara tillsammans fast man får vara ifred. Att vara ensam med andra.

Igår jobbade maken och jag och baren åkte in till Paris och turistade, eftersom det var närmare 30 grader tyckte jag att det var lämpligt att trängas på Place du Tertre. Annars är det ju ingen sport! Och vem vet vilka men man kan få av att stirra för länge i taket, bäst att aktivera sig! Men det var faktiskt väldigt trevligt: en promenad genom 9e, ett totalt ointresse från min avkomma att nostalgiskt blicka upp på det chambre de bonne där jag svettades en julimånad 1985, en pizza på ett litet torg, körsbär i ett frukstånd, beundra pelargonöverflödet på Hausmannbalkongerna, alla miljoner trappstegen upp till basilikan, Stand by me framförd av Jonas från Skövde till japanernas förtjusning, tacka nej till miniatyreiffeltorn, miniatyrbasilikor, porträttmåleri, klibbiga gubbar som fastnar på väggen, jättestudsballonger, ja kanske den mest tacky delen av Paristurismen men ändå den oföränderliga utsikten över beigegråa Paris.

Det här var ju en jättedålig utsiktsbild men man kan med lite god vilja se Eiffeltornet. Och ni vet ju redan hur den där utsikten ser ut, eller hur?

Glädjen när man ser Eiffeltornet. Man blir lite glad varje gång, det är så märkligt. När jag åker tll jobbet kommer jag ut ur en tunnel och plätsligt breder Paris ut sig nedanfär mina fötter. Och rakt framför mig den stolta, magnifika järnladyn. Rak står hon där, lika majestätisk i strålande sommarsol, i dimma och regn eller i natten lysandes som en fyrbåk. Jag blir glad i hjärtat varje morgon.

Och idag, glädjen över att äta frukost i det gröna ca 7 meter från sängen. Vid 8.30 är det redan varmt, jag sitter i pyamas med mitt kaffe, hunden sover på mina fötter som jättevarma, fluffiga tofflor, solen värmer i halsgropen, det ska bli runt 30 idag igen. Fågelkvitter, grannarnas morgonlåga röster i deras trädgård, en hund gläfser till, tåget i fjärran. Min hund spetsar öronen men slår sig till ro igen i morgonsolen. Tusen nyanser av grönt och idag blir den lilla poolen vi ärvt med huset klar för användning. Då blir det nog slut på tystnaden.

Eftersom ni undrar så

Genialiska ABBA-låtar:

Knowing me, Knowing you

Take a Chance on Me
The winner takes it all
Money, money, money

S. O. S.

Gimme! Gimme! Gimme! (A man after midnight)

Does your mother know

One of us
Uppdatering: The Day before you Came

Bra ABBA-låtar:

Mamma mia
Super Trouper

The name of the game

Waterloo

Dåliga ABBA-låtar:

I have a dream

Dancing Queen

Lay all your love on me

Voulez-vous
Thank you for the music

Fruktansvärda ABBA-låtar:

Chiquitita
Fernando

Nu vet ni.

Bra för multitasking, alzheimers och acne

Nä, det där med acne hittade jag på, men annars verkar tvåspråkighet vara bra för det mesta. Win!

Månaden innan sommarsolståndet

Och det hände sig vid den tiden att jordens alla barn ställdes upp framför sina föräldrar iklädda ljusfärgade kläder med gräsfläckar falsksjungandes om vind, vatten och fjärilar. Skam föll uppå den familjefader som glömt sin Sony HDR CX160E hemma och sålunda darrhänt tvingas föreviga sin avkommas mumlande i bakersta raden med sin iPhone 3. Men jordens alla far och morfädrar kommer pliktskyldigt följande jul titta igenom 160 minuter pipiga flickröster och stammande pojkar som levererar punchlinen i sketchen 43 sekunder försent. 43 sekunder är långt i en darrig iPhonefilm.

Nästa gång någon ser Esmeralda tappa blockflöjten i golvet på film har det gått 732 år och framtidens forskare sitter under en dom på Mars och funderar över varför deras anfäder avgudade sin avkomma.

Tydligen dokumenterade de varje matintag, varje ljud, varje rörelse och ja, tom ibland sov- och toalettstunder med devot hängivelse. Sedan delade man all denna dokumentation med en relativt stor del av sina samtida med hjälp av den rudimentära teknik som fanns tillgänglig. Enligt rekonstruktionen av ett otal vad som, förtjusande nog, kallades "smartphones" (forskarna lyckades aldrig klargöra vad som var "smart" med dem) verkade anfädernas liv relativt fyllda med aktiviteter utanför hemmet. Trots detta tog de sig tid att till dessa speciella bi-anuella (just före sommar- och vintersolstånd) ceremonier laga märkliga offergåvor bestående till stor del av rent hälsofarliga substanser såsom sackaros och fettsyror. Dessa gåvor placerades på ett långt bord fär att jämföras och efter barnens uppträde intogs hälften och resten slängdes. Det är oklart vilket straff som utdelades till den familj som inte medtog någon offergåva. Eller filmverktyg.