onsdag 18 juni 2008

Sportchauvinism och mediahierarkier

(Högst poäng i år för diskrepans prettorubrik/blajinnehåll)

Nick Hornby skriver i sin blog om fenomenet sportchauvinism. Ni vet, det finns "fotbollsländer"; Brasilien, Italien, Frankrike, England och (reluctatly) Holland och Tyskland. Och så finns det uppstickare. Och istället för att tycka det är kul att lite nya länder dyker upp räknas de inte riktigt. Det får mig att tänka på Melodifestivalen. Det känns som de västeuropeiska deltagarna (OK Sverige då, de andra bryr sig inte) inte riktigt tycker att länderna från fd östblocket räknas. Är de verkligen Europeer? I vilket fall är de fortfarande framförallt fd östblocksländer och det gills liksom inte riktigt om de vinner. Vad är de här för östrasism?

Ikväll tittar jag alltså på fotboll, vilket ju hitintills (det blev just 2-0) är lite deprimerande. Jag har redan klämt i mig en hel saucisson sec och en halv chokladkaka, jag skulle behöva lite sällskap. Nick Hornby kunde gärna få komma och ge expertkommentarer, och Peter Englund. Jag vet inte om han gillar fotboll men det gör han säkert, intelligenta män gillar alltid sport. Intelligenta kvinnor skakar alltid på huvudet i förundran. Ok, inte alla Isobel Hadley-Kamptz är fotbollstokig tror jag. Hon får gärna komma, hon verkar vara lite ledsen och skulle behöva en glad fotbollskväll (den här fotbollskvällen verkar kanske inte så kul men med männen som nu sitter i min soffa tror jag att det blir trevligt ändå).

Sedan skulle jag nog bjuda Elsie Johansson också, så skulle vi gå ut i köket och koka kaffe och prata om hennes senaste bok som jag vill läsa NU medans de andra tjoar framför TVn.

En parentes: när de tittas lite mer seriöst på fotboll här hemma så stängs ljudet på TVn av och det lyssnas på radiokommentatorerna med öronsnäcka. Det här är något jag känner igen från min barndom. Visst ses radioreportar alltid som bättre? Eller är det bara att de som lyssnar inte kan se spelet utan all information kommer via ljudet, ergo kommentarerna blir bättre? Jag älskar verkligen att blogga om saker jag inte vet något om. Slut på parentes.

Inga kommentarer: