söndag 17 februari 2008

And the winner is...



Tidernas bästa. Waterloo 1974, Ding-a-dong 1975, Save your kisses for me 1976, L'oiseau et l'enfant 1977... Det kan kanske bero på att jag var mellan 9 och 12 år de här åren, det borde väl vara den bästa melodifestivalåldern, eller?

2 kommentarer:

Karin S sa...

Har kollat rubbet och måste säga att det var en nostalgitripp av sällan skådat slag.
Personligen tycker jag fortfarande att Bobbysocks är underskattade, de sjöng trots allt VÄLDIGT BRA?!

Annars glömmer jag förstås aldrig Brighton 1974. Men jag upprepar: ALDRIG. Även detta evenemang kan då och då slå igenom i det här helfranska sammanhanget vi befinner oss i, och det får min man att syrligt kommentera "svenskarnas 'goda smak'" och annat och mitt svar är bara: Mais tais-toi! De sjunger ju bäst i världen.

Man har djup av oanat slag i sig.

Kul googlingar, fortsätt gärna!

Charlie Truck sa...

Och Celine Dion sjöng lika gräsligt då som nu. Fast hon måste tillsammans med Abba väl vara den artist som lyckats bäst efter vinsten?

Jag känenr igen varenda låt emmelan 1972-1989. Sedan har nästan alla gått mig obemärkt förbi, ingen större fölust dock. Melodifestivalen gör sig klart bäst som nostalgitripp!